När Samuel dog förändrades jag som människa. Det var som om jag plötsligt levde utanför min egen kropp – bedövad, avstängd, inte längre samma person. Tankarna blev annorlunda, känslorna förändrades, och det som tidigare hade känts viktigt betydde inte längre något.
Hela vår familj föll sönder. Vi klarade inte av att stötta varandra, utan drog oss undan, var och en till sitt rum. Jag bosatte mig i soffan i vardagsrummet – soffan vi en gång köpt för att hela familjen skulle få plats, sju personer tillsammans. Men vi var inte längre sju, och vi skulle aldrig mer bli det. Barnens pappa stängde in sig i sovrummet när han var hemma. Samuels syskon satt på sina rum eller var ute med kompisar. Dottern hade redan flyttat hemifrån.
Jag försvann in i Netflix, plöjde serie efter serie utan att förstå handlingen. Idag, när jag ser på listan över vad jag redan sett, minns jag inte ens att jag tittat på det.
De första sex månaderna efter Samuels död pratade jag med tre olika psykologer varje vecka – det var nog det enda som höll mig uppe just då.
Efter sju månader upplöstes familjen helt. Skilsmässan gick fort och barnens barndomshem såldes. Näst äldsta sonen flyttade hemifrån, och jag och de två yngsta grabbarna flyttade till en lägenhet några mil bort.
Här har vi det bra. Det är nära till deras skola och kompisar. Vi lever mer i nuet nu, tar dag för dag, och planerar sällan längre fram än vi måste.
”Blott de tama fåglarna har en längtan, de vilda flyger”
Men jag märker att jag ser på människor annorlunda än förut. Jag blir irriterad på dem som inte tar vara på livet, som klagar på småsaker eller stressar i onödan. Varför ska det krävas att man förlorar det viktigaste man har innan man förstår vad livet faktiskt är värt?
Jag försöker tänka positivt. Jag försöker låta bli att älta det jag inte kan förändra och istället ta en sak i taget. Jag är tacksam för varje morgon jag får vakna. 🖤 Jag får se mina barn växa upp, bli fina, unika och underbara vuxna. 🖤 Det är ett mirakel i sig.
Och jag vill säga en sak till dig som läser: skicka det där sms:et till någon du älskar. Ring och berätta vad du känner. Det tar bara en minut, men kan betyda allt för den som tar emot det.
Ta vara på dagen. Älska. Och var lycklig, så mycket du kan.
Var rädd om varandra
Med kärlek Lene 🩷
Lenes Hjärta 
Lämna en kommentar