Under många år kretsade mitt liv kring Samuel. Han mådde som sämst under en lång tid, och jag fanns där varje minut. Jag kunde inte lämna honom ensam, eftersom risken för ännu ett självmordsförsök alltid fanns. Mitt uppdrag var att hålla honom vid liv – och så blev det under elva år. All min tid och ork gick till honom, och även om jag älskade alla mina barn lika mycket, så kunde jag inte alltid ge dem samma uppmärksamhet. Det gör ont att veta, men jag hoppas att de förstår nu hur mycket jag alltid älskat dem.
När Samuel blev myndig förändrades allt. Jag fick inte längre vårda honom på samma sätt. Han hamnade i missbruk, i kampen att självmedicinera när psykvården inte räckte till. Mina timmar för att vaka över honom blev färre, och hans försök att lämna livet blev fler. Men den 22 oktober 2020 förändrades något. Samuel valde livet. Med styrka, motivation och stöd från HVB-hem och boenden kämpade han sig tillbaka. Han blev drogfri, utbildade sig och fann vägen tillbaka till oss – starkare än någonsin.
Att han senare miste livet på grund av några andras våld är en ofattbar orättvisa. Ingen borde ha fått ta honom ifrån oss.
Ändå vill jag inte bara minnas Samuel i sorgen, utan också i ljuset. Han var en bror, en son, en vän – älskad och oersättlig. Hans syskon fick dela skratt, resor, middagar och stunder som ingen kan ta ifrån dem.
Jag vill också tala om mina andra barn, för de är lika mycket min stolthet och mitt hjärta:
Min dotter – stark, vacker och modig. Hon vet vad hon vill och vågar stå för det. Hon finns alltid där för sina bröder, även om hon kanske inte alltid säger det högt. Hon är en syster att lita på, en dotter jag kan prata om allt med, och hennes omtanke värmer mig varje dag.
Min näst äldsta son – busig men pålitlig, med en fantastisk arbetsmoral och ett hjärta som alltid ställer upp. Han är den bror som vägleder sina yngre syskon och den son som alltid hjälper mig när jag behöver det.
Min näst yngsta son – han som klivit fram och blivit ”mannen i huset”. Han ser till att jag har det bra, är hjälpsam och trygg. Han var den som fick dela den stora Liverpool-resan med Samuel – en resa som blev ett värdefullt minne av deras starka brödraskap.
Min yngsta son – den känslosamma, kloka och kämpande. Han bor hemma hos mig och sin bror, och även om han ibland glömmer saker, så glömmer jag aldrig vilken fin, ung man han är. Han fick dela vardagens små stunder med Samuel – kortspel, matlagning och helghäng.
Mina barn har fått växa upp snabbt, men de har också blivit varandras trygghet. De är fina, starka och unika individer.
Mitt band till Samuel var kanske särskilt starkt, för vi gick igenom så mycket tillsammans. Men jag älskar var och en av mina barn med hela mitt hjärta. Ni är min stolthet, min styrka och mitt allt.
♥️ ♥️ ♥️ ♥️
Var rädda om varandra
Med kärlek Lene 🩷
Lenes Hjärta 
Lämna en kommentar