. Vissa låtar fastnar. De blir de där melodierna jag spelar på repeat när sorgen greppar tag om mitt hjärta lite extra.
Den här låten stötte jag på av en slump – men den är verkligen så rätt. Varje textrad går att relatera till. Livet krossades för oss den där dagen i november. Hjärtat gick i tusen bitar som inte går att laga. Ändå kämpar vi varje dag för att göra allt så bra vi kan – i Samuels anda.
Samuel var en person som alltid stod upp för det som var rätt. Han var rättvis in i själen, och de han älskade skyddade han med sitt liv – oavsett om det var hans syskon eller hans vänner. Jag kan nästan höra hans röst när han med bestämdhet sa:
”Du rör inte min bror eller vän, be om ursäkt.”
Det var så han var. Rak, tydlig och fylld av omtanke. Den styrkan och den kärleken bär vi med oss, och vi försöker leva våra dagar på samma sätt som han gjorde.
Vi lever nu för att hylla hans liv. Vi ser och hör hans små tecken, och vi känner att han är med oss i varje stund – glädje, lycka och sorg. Dörren slogs igen och ödet lämnade oss ensamma, fast vi inte var redo att släppa taget.
Men kärleken finns kvar. För alltid.
Så länge vi minns, finns han här.
Vi har roller vi aldrig bad om, masker som döljer våra känslor fast bröstet vill brista och benen inte vill bära oss. Ändå ska vi leva de dagar han inte fick. Vi ska sprida hans ljus och vårda den kärlek han gav oss.
Alltid. Oavsett.
Som i en filmscen av Sandra Öhlin
Ibland bryter livet ner dig, på sätt man aldrig såg. Och efter så går inte bitarna in, där de en gång låg. Men kanske handlar det inte om att laga det som var. Kanske handlar det om vad du bygger av det som finns kvar. Med ett hjärta för alltid förändrat och med minnen av dig som alltid lever kvar
Jag ska leva alla dagar du inte fick, bära ditt ljus I varje ögonblick. Vi ska dansa I regnet, som I en film scen. I bakgrunden hör man din röst.! Vi dansar här till vi igen ses. I det finner jag tröst
När korridoren tog slut och dörren slog igen. Förstod jag att livet aldrig blir helt igen. Jag ville stå kvar, hålla dig nära. Men ödet gav oss aldrig något att bära. Du var obotlig, men kärleken finns. Och den lyser I mig, så länge jag minns
Jag ska leva alla dagar du inte fick, bära ditt ljus I varje ögonblick. Vi ska dansa I regnet, som I en film scen. I bakgrunden hör man din röst. Vi dansar här till vi igen ses. I det finner jag tröst
Vi bär våra masker, vi lär oss att stå. Fast bröstet vill brista och benen inte orkar gå. Som I filmen där allt fick ett slut utan svar. Fick vi roller vi aldrig var skapta att ha
Jag ska leva alla dagar du inte fick, bära ditt ljus I varje ögonblick. Vi ska dansa I regnet, som I en film scen. I bakgrunden hör man din röst. Vi dansar här till vi igen ses. I det finner jag tröst
Var rädda om varandra
Med Kärlek Lene 🩷
Lenes Hjärta 
Lämna en kommentar