Känslor kan vara – och är – svåra att förklara för den som inte själv vet hur just den känslan känns.
Jag ser ofta glad ut. Mina blå ögon glittrar, huden är nog relativt fin för min ålder 😉 och visst dyker det upp några små grå hårstrån vid tinningarna och i hårlinjen. De dras snabbt ut med pincett eller göms med färg. För jag gillar dem inte alls. De grå stråna påminner mig om åldrandet – även om jag i huvudet fortfarande känner mig som 30. Kroppen däremot känns ibland som 70, och vissa dagar närmare 90. Då kommer tröttheten, känslan av att inte orka även fast viljan finns.
Men när jag ser på mina barn… förlåt, mina alldeles egna unga vuxna ❤️ … då fylls jag av stolthet och kärlek. Trots svåra erfarenheter har de blivit fyra fantastiska, unika och starka individer med hjärtat på rätt plats. Fyra unga vuxna som man kan lita på i svåra situationer. Fyra underbara syskon som står nära varandra – även fast de saknar sitt femte syskon, som en gång var kittet i deras femma. 💛♥️💙
Den känslan jag får när jag ser deras samhörighet går inte att beskriva med ord. Känslan av att vara mamma är den största och viktigaste uppgiften i mitt liv. Men samtidigt saknar jag en femtedel.💔 Ett mammahjärta som en gång krossats bär alltid på en blandning av sorg, kärlek, glädje, förtvivlan och ensamhet.
När jag ser en bild på alla mina fem, fylls jag av minnen. Ibland väcker de ett leende,🙂 ibland trillar en tår nerför kinden.🥲Och ibland kommer sorgen på ett annat sätt – när jag känner mig sviken. När något jag trodde på inte blev så. Då gör det ont i både hjärta och maggrop, och tårarna hittar sin väg nerför kinden ännu en gång. 😢
Och så finns också de där stunderna när jag inte bara är mamma – utan också jag. När jag får känna glädje i något enkelt, kanske i att hålla en hand eller i att få somna lugnt i en varm och trygg famn. Stunder utan oro för morgondagen.
Det är nog det som är livet. Att våga bära alla känslor – de tunga och de lätta – och att låta dem få finnas samtidigt.
Till alla er som bär på både saknad och kärlek – ni är inte ensamma. Våra hjärtan har plats för allt. 💛
Till mina fem älskade barn – ni är alltid hela mitt hjärta. Fyra här vid min sida och en som vakar över oss, men kärleken till er alla fem är lika stark, lika oändlig. Ni är min största stolthet, min djupaste sorg och min största kärlek.
Alltid Oavsett
Mamma
💛♥️💙
Och mitt i allt – sorgen, kärleken, saknaden och stoltheten – finns också hoppet. Hoppet om ljusa dagar, om skratt som värmer hjärtat och om stunder av stilla ro. Hoppet om att kärleken alltid bär, även när allt annat känns för tungt. Det är i det hoppet jag försöker vila, ett andetag i taget. ✨
Var rädda om varandra
All kärlek Lene 🩷

Lämna en kommentar