Det finns minnen som etsar sig fast. De små ögonblicken som inte verkade så stora då – men som idag betyder allt.
Samuel hade en förmåga att alltid få oss att känna oss trygga. Han behövde inte stora ord, ibland räckte det med en blick eller en kommentar. Men när det behövdes stod han där, orädd och tydlig. Jag hör honom fortfarande: “Du rör inte min bror eller vän, be om ursäkt.” Så självklar i sin rättvisa, så orubblig i sin kärlek.
Det gör ont att inte få uppleva fler stunder med honom, men de vi har bär jag som en skatt. Varje skratt, varje ord, varje handling lever vidare i oss. Och i de minnena finns en värme som ingen kan ta ifrån oss.
Det var han och jag från början. Ett starkt mamma-och-son-team som knöt vårt band redan från dag ett.
Vi bodde i en liten tvåa i Östra Karup, med en egen trätrappa upp till en liten avsats där jag hade ett litet bord och två stolar. Den blå Emmaljunga-vagnen fick jag dra upp och ner för alla trappsteg varje gång vi skulle ut – och tillbaka in igen. Det var tungt ibland, men jag minns det med värme.
Jag tog långa promenader med barnvagnen i backarna på Hallandsåsen. Ibland satt jag i bilen och lyssnade på musik nere vid den tolv kilometer långa sandstranden, medan Samuel sov gott i babyskyddet. Det var lugnet i vardagen, de där små stunderna av stillhet som kändes som hela världen.
En gång i veckan gick vi till kyrkans förskola och träffade andra mammor och små barn. Samuel lekte med klossar och lego medan vi mammor drack kaffe och pratade om livet. Ofta var vi också hemma hos Samuels kusiner och lekte hela dagarna – huset fullt av skratt och små fötter som sprang omkring.
Minnena från den tiden, när det bara var jag och Samuel, är starka trots att det var så länge sedan. Då framkallades fotografierna på fotopapper, inte som nu när bilderna bara finns i mobilen.
Från den tiden är minnena bara mina. Jag bär dem väl gömda i hjärtat – där de hör hemma. ❤️
Var rädda om varandra
Med Kärlek Lene 🩷
Lenes Hjärta 
Lämna en kommentar