Det är svårt att formulera allt vi gått igenom, men jag vill försöka — i hopp om att ni kanske kan hjälpa oss att få en ny start.
Jag bor tillsammans med mina två yngsta söner, snart 18 och 20 år, och vår lilla dvärgpudel. Sedan augusti 2024 har vi bott i en stödbostad via Våld i Nära Relation. Vi är tacksamma för att vi fått en plats där vi kunnat landa efter allt som hänt, men vi drömmer om något eget — ett hem där vi kan skapa trygghet igen. Ett hem där mina barn kan få känna att livet kan fortsätta, trots allt.
Mina söner går på Vallentuna gymnasium, Fordon och Bygg. Jag själv är sjukskriven sedan november 2023. Allt brast då. Jag förlorade inte bara min son den dagen — jag förlorade hela vårt gamla liv. Jag och min då 17- årige son var de som fann min äldsta son död den 2 november 2023. Det går inte att beskriva vad en sådan händelse gör med en familj, med en mamma, med syskon. Det krossade oss på ett sätt som vi fortfarande försöker förstå.
Efter det följde skilsmässa och en flytt från vårt hem. Vi lämnade allt — bokstavligen allt — och hade bara kläderna vi bar. Vi lever fortfarande med skyddad identitet. Mina barn förlorade sin bror, sitt barndomshem, sina saker, sin trygghet, och jag försöker varje dag vara den grund de behöver, trots att jag själv kämpar för att stå.
Till detta kommer ekonomin. Jag blev uppsagd under min sjukskrivning, och idag lever vi på försörjningsstöd och existensminimum. Jag står dessutom med skulder hos Kronofogden pga olika yttre händelser. Om det behövs så skriver socialtjänsten ett intyg som styrker vår situation och ekonomi.
Jag har ansökt om skuldsanering, och det preliminära beskedet säger fem år utan betalningsförmåga.
Jag är medveten om att mina chanser att få ett hyreskontrakt är minimala. Kanske till och med obefintliga. Men jag hoppas ändå — för mina barns skull — att ni kan se om det finns någon lägenhet, en trea, som vi skulle kunna få en chans till. Ett hem betyder inte bara ett tak över huvudet för oss. Det betyder läkande. Det betyder trygghet. Det betyder en möjlighet att börja om.
Jag ber inte om medlidande. Jag ber bara om en möjlighet.
Tack för att du tog dig tid att läsa mitt brev. Det betyder mer än du kan ana.
Varma hälsningar
Lene 🩷
Lenes Hjärta 
Lämna en kommentar