Så kom den igen. Dagen så många längtar efter. Julen som lyser i alla fönster, med granar, paket och förväntan.
För många betyder julen gemenskap och glädje. För mig påminner den om allt som saknas. Allt jag vill är att få min son tillbaka. Att mina barn ska få sin storebror tillbaka. Och den önskan är omöjlig.
Det är en sida av att förlora ett barn som sällan får utrymme. Inte bara sorgen – utan konsekvenserna.
Hur familjer splittras. Hur ekonomisk trygghet rasar. Hur man kan förlora nästan allt, utom kläderna man har på sig. Och hur man förväntas bygga upp ett nytt liv, samtidigt som man knappt orkar ta sig upp ur sängen. Vissa klarar att ta sig igenom den förlusten. Andra gör inte det – och står ensamma med allt ansvar, alla beslut, alla räkningar, samtidigt som sorgen efter ett barn aldrig lämnar.
Inför julen är det extra tungt. Samtidigt som jag vill ge mina barn en fin jul sitter jag och pusslar med mat och julklappar. Jag kan inte köpa dyra presenter. Jag kan knappt bjuda på en traditionell julmiddag.
Det blir en liten julklapp. En liten jultallrik. Och i eftermiddag samlas vi hos mig ändå.
Och vet ni – det blir jul. Inte den julen man ser i reklamen. Men en jul där vi är tillsammans. Där kärleken finns. ♥️
Där sorgen får ta plats, utan att skämmas.
Jag är så oändligt stolt över mina fyra fina unga vuxna. De vet att vi måste anpassa oss efter ekonomin. De vet att de inte alltid kan få detsamma som sina kompisar.
Och ändå möter de livet med förståelse, värme och styrka. Det är kanske den största gåvan av alla.
Julen är tung. Men den är vår.
Och min son saknas – varje dag.
Var rädd om varandra
Med kärlek Lene 🩷
Lenes Hjärta 
Lämna en kommentar