Lenes Hjärta

Lenes Hjärta är tankar om min väg genom efterlivets morgondagar.

Det skulle ju inte bli så här. Allt var bra och lugnt. Det fanns ingen oro för någonting längre när livet för mig och min familj raserades på en minut.

Jag hade haft det på känn, i mina drömmar, under flera år men vem kunde ana att det skulle bli sant. Jo, jag vet ju att jag har sanndrömmar ibland, men att de som handlade om min egen sons död skulle bli sanna var väl ändå lite för mycket att ta in. Han hade vunnit över döden flera gånger, så inte trodde jag att det skulle bli sanning i alla fall.

Vi var på ett dop och jag fick då föraningen om att jag skulle få begrava min son nästa gång jag besökte en kyrka. Ett år och två månader senare blev det så. Det är en hemsk känsla att bära på som mamma. Ännu hemskare känsla att det faktiskt blev så.

Jag minns den dagen som om det vore igår. November regnet föll tungt, fåglarna kvittrade i moll, och allt verkade vara i sin ordning. Men inom mig fanns en oro som jag inte kunde skaka av mig. När telefonen ringde och jag hörde orden från rösten på andra sidan, visste jag att mitt liv aldrig skulle bli detsamma igen.

Sorgen och smärtan är överväldigande. Jag känner mig som om jag är fångad i en mardröm som jag inte kan vakna upp från. Varje dag är en kamp för att hitta styrkan att fortsätta, för att vara där för min familj och för att hedra min sons minne.

Men mitt i all sorg finns också stunder av ljus. Minnen av hans skratt, hans leenden, och de gånger han övervann alla odds. Dessa minnen är min tröst och min styrka. De påminner mig om att även om han inte längre är fysiskt närvarande, så lever hans ande vidare i våra hjärtan. Vår fina älskade Samuel.

Alltid oavsett 💛♥️💙

Var rädd om varandra !

Med kärlek Lene 🩷